Dagen har varit minst sagt kaotisk… Borjade i Hammersmith, fortsatte till Tottenham Court Road och sen fick jag slanga mig ivag till ett emergency meeting i Hammersmith. Motet gick bra och vi tog oss en bit frammat.
Daremellan har jag kampat med olika projektplaner och gjort tappra forsok att fa mig helt ‘up and running’ med att jobba ‘remote’. Datorn ar antligen klar (vi har underbara IT killar pa foretaget) dock blev det en rejal miss vad galler telefonen. De hade lyckats bestalla en vanlig Nokia till mig, men sjalvklart behover jag en smart phone (Blackberry eller iPhone). Forhoppningsvis far jag en iPhone i morgon, dock bavar jag lite eftersom jag inte gillar iPhones. Ohwell!
Sen trodde jag nagon gang vid 6 att jag kunde ta en tidig kvall, men da kom nasta emergency pa mitt skrivbord. Ytterligare en projektplan att gora (vilket ar latt), men sen sa maste jag forsoka fa ihop ett bra sow ocksa innan kl 11 i morgon.
Inte sa svart egentligen, MEN da har jag frukostmote mellan 8-9, projektupdateringar mellan 9-9.30 och redovisning av projektplaner mellan 10-10.45. Jag har inte riktigt klurat ut an hur jag ska hinna men det loser sig!
Nu later det kanske som om jag klagar, men sa ar inte fallet. Nog ar mitt jobb frustrerande i manga lagen, men det ar ju sa det ar. Dock ar jag otroligt nojd over dar jag ar just nu, jag trivs verkligen.
Idag hade jag dessutom ett litet ‘wake up call’… Jag tycker ofta det ar latt att bara se frammat och mot var man borde vara hela tiden, men ibland maste man tillata sig sjalv att se tillbaka ocksa. Nar jag ser tillbaka blir jag fruktansvart nojd och stolt over dit jag tagit mig. Jag ar bara 25 ar gammal och har just nu titeln Senior Project Manager (sager ‘just nu’ eftersom det har med jobbtitlar kan vara relativt och pa vissa foretag pa vissa projekt skulle jag anses som mer junior – dock ar det ratt avancerade projekt jag haller pa med sa jag tanker inte prata ner mig sjalv!)
Det ar faktiskt ett valdigt bra astadkommande, manga som ar 10 ar aldre an mig har en ‘lagre titel’ (dock ar det da aven vanligt att man kanske inte sysslat med projektleding hela karriaren) och har star jag ute pa hal is och bar ratt tunga saker pa mina axlar. Men jag ar stabil! Jag halkar inte och jag har bra balans.
Jag har en massa kvar att lara mig och det kommer aldrig ta slut, det ar det jag alskar. Det ar grymt kul att lara sig nya saker hela tiden och kanna att man blir rik pa bade kunskap och erfarenheter. Just pa detta omrade sa kanner jag mig darfor valdigt rik for min alder. Jag kanner att jag har en underbar framtid framfor mig och att all frustration, osakerhet och langa kvallar varit vart det.
Det ar sant har som ar sa viktigt att komma ihag nar man star dar och kanner att man borde kunna mer, klara av mer och prestera mer. Det ar da man maste komma ihag vem man ar och var man har varit. Och med tanke pa vart jag har varit sa har jag absolut ingen anledning att kanna angest.
Jag ar stolt, och det star jag for!
