Hur illa ar det i London?

Hej!

I morgon ska jag åka till London. När jag bokade resan hade jag aldrig kunnat tänka mig att något sånt här kunde hända. Olyckligtvis så tänkte jag inte på att beställa reseförsökring då jag bokade resan. Med hopp om att inte få ställa in allting så skulle jag vara jättetacksam för att få lite information om hur läget är just nu.

Hotellet vi ska bo på ligger vid Hyde Park området. Är det någon som vet om det är säkert just där eller om det är i risk att bli utsatt? Hur är läget överhuvud taget i London, om man försöker hålla sig borta från de områden som blivit som mest utsatta. Jag är som sagt jättetacksam för minsta lilla information då jag åker i morgon 

Tack på förhand MVH Freja

Hejsan Freja,

Rent generellt sa kan jag saga att London ar valdigt lugnt for tillfallet. Det ar mest fororter i Nord, Ost och Syd (+Ealing i Vast) som blivit drabbade och centralt sa har det endast varit mindre incidenter.

Jag ar ju ingen expert pa omradet, men kanslan jag far ar att centrala London ar ratt sakert just nu. Sa jag tror nog att du kan aka till London utan att vara orolig. Dessutom skulle jag tippa pa att de omradet du beskriver inte ar sadar jatte attraktivt for looters anda och skulle det blomma upp igen sa ar jag ratt saker pa att det finns andra stallen som skulle drabbas forst.

Hoppas du far det trevligt i London och som alltid galler det att vara forsiktig och forstandig, men samtidigt sa tror jag nog du kan slappna av!

Stina

Mer diskussioner om London Riots

En massa diskussioner rorande London Riots pagar ju pa olika social media sites och just Twitter ar inte helt ovantat extra hett. Ni kan folja mig har.

Tankar om London Riot

Medan jag fortfarande sitter hemma med varldens magont sa tankte jag att jag kan reflektera lite om dessa riots mellan projektplanerna…

1. Inget parti eller politisk organisation kan bli beskylld for det som har hant och fortfarande hander pa Londons gator. Detta ar individuella handlingar, punkt och slut.

2. Precis som David Cameron sa sant sa sa ar de som ar gamla nog att utfora dessa dad aven gamla nog att bli straffade for det.

3. Varfor tycker man det ar viktigt att prata om hudfarg i en situation som denna sa lange det inte handlar om att lamna signallement? Svart som vit sa har det ingen som helst rellevans, det har ar inte en folk grupp utan ater igen sa handlar det om individer.

4. Kan man en gang for alla sluta klaga pa att polisen inte gor tillrackligt? De gar ut pa gatorna och riskerar sin halsa for din och min sakerhet och ar det 20 poliser pa 200 ligister sa sager det sig sjalv att det inte finns sa mycket att gora.

5. Nar man tittar pa Twitter och sociala medier sa verkar det som om manniskor gottar sig i att ha det har kaoset, ju narmare man ar dessda mer synd om en ar det pa nagot vis. Tank pa de som fatt sina affarer, livsverk och hem forstorda i stallet. Vad ar det for jakla attityd?

6. David Cameron har en massa respekt fran mig just nu, talet han gav tidigare idag pa Downing Street var valdigt spot on och bland det basta jag hort honom saga sen han blev PM.

7. Alla som har valt att hjalpa till med att stada gator och hjalpa affarsinnehavare efter all turbulens borde fa en medalj, dar snackar vi om ett samhalle som haller ihop.

8. Hur kan en manniska med normal tankeformaga tro att massaker och kravaller likt dessa skulle kunna gynna dom pa nagot vis o.h.t.? Kan nagon forklara snalla? Man pratar om klyftor i samhallet och hur blir dessa pa nagot vis mindre for att man gar ut och forstor var stad?

9. Jag gillar Boris Johnson, men han ar inte alltid sadar jatteduktig pa att uttala sig…

Jerk chicken

Idag har jag gatt omkring och matt jattedaligt hela dagen, vaknade med varsta illamaendet och det blev liksom bara varre. Tank varsta sortens aksjuka!

Men jag tror det ar nagot som gar da tva av mina kollegor ocksa kande sig lite halvdana. Hur som helst sa fick jag nog efter lunch och gick hem och sov en timme innan det var dags for telefonkonferens med kollegor och klienter i USA.

Har precis gjort en god jerk chicken gryta som jag ater med ris och forhoppningsvis sa kommer det fa mig att ma battre

Vad ar det som hander har i London forresten? Ligoster och gang over allt kanns det som till verkligen ingen nytta. Tider som dessa ar jag oerhort tacksam for att jag inte bor i Norra eller Ostra London utan ar trygg i Vastra. Men det ar verkligen otackt och jag hoppas alla ar OK.

For ovrigt sa irriterar det mig hur man helt plotsligt skyller detta pa en raskonflikt. Vad hande med det individuella ansvaret?

All that jazz…

Hela helgen kanns det som om jag gatt omkring i en emotionell koma p.g.a. det som hart hant i Norge. Jag kan fortfarande inte forsta att det ar sant. Det ar sa svart att reflektera over det.

Det jag daremot kan reflektera over ar hur jag kanner for sant har och jag vet inte om det handlar om att man blir mer kanslig med aldern, men jag kan inte minnas att jag nagonsin tagit sa illa upp av en av manga tragedier som hant under min livstid. Jag kan tillagga att jag inte blivit direkt drabbad pa nagot vis av massakerna i Norge och kanner ingen som blivit det heller.

09/11/2001 var ett annat hemskt datum att minnas. Inte bara misste sa manga manniskor nara och kara i flygplanscrasherna i twin towers i New York, utan min kara storasyster satt precis samtidigt pa ett plan hem till Sverige som flog fran Boston, precis som ett av terroristplanen. Trots osannolikheten att hon pa nagot vis skulle vara drabbad kan jag lova er att det var manga nervosa och plagsamma timmar innan hon landade och jag fick veta att hon var OK.

07/07/2005 sa skedde forsta bombningarna i London och da var jag mitt upp i smeten. Jag hade tur som inte var pa nagon av platserna som blev bombade, men jag sag allt som skedde runt omkring mig och det var tufft. Att jag sedan inte kunde fa tag i en av mina basta vanner som varje dag akte till Edgware Road Tube pa flera timmar gjorde inte saken lattare.

14/07/2005, bara en vecka senare sa var det dags igen. Da misslyckades ett terroristdad pa Victoria Line mellan Oxford Circus och Warren Street, precis dar jag jobbade. Minnena fran den dagen ar hur vi hastigt blir beordrade att utrymma var kontorsbyggnad och rora oss ‘soder ut’ samtidigt som vi skulle akta oss for en pastadd krypskytt. Det var all infon vi fick och jag hade bara tur som hade en snall kollega som sag till att jag kom hem i bil den dagen.

Sa hemskheter hander over allt och hela tiden, jag kan bara vara tacksam for att det inte drabbat mig eller nagon av mina nara. Men det jag forsoker saga med berattelserna ovan ar att jag tidigare varit med om situationer som pa manga satt varit sa skakande att det inte ar konstigt om de ar svara att hantera.

Situationen i Norge ligger min inte ens sarskilt nara, men anda har det lyckats berora sa mycket. I vanliga fall brukar jag vara duktig pa att tanka positivt och inte ta saker till mig for hart, men den har helgen sa har det varit stort omojligt. Jag tror iofs. det ar bra, man ska ta sant har till sig, det ar liksom enda sattet att forsta.

Kanske det ar speciellt upprorande for att det ar Norge, en nation som pa sa manga satt ar sa oerhort fin och fredlig. Kanske ar det for att det var unga, oskyldiga och drivna manniskor. Kanske ar det for att terroristen var ‘en av oss’, precis som sa manga sa felaktigt forknippar Islam med terrorism for att man ser lika ut, tror pa samma religion och bor i samma land. Precis sa felaktigt har man en radsla av att bli forknippad med psykopater likt dessa.

Kanske ar det faktiskt alltihop som gor det har sa ofattbart, sa skakande, sa hjartskarande. Jag vet inte, men jag tror det ar bra att ma daligt, man maste fa gora det i den har situationen. Dock ar jag ytterst dalig pa att ma daligt, jag ar inte van vid att inte vara pa gott humor.

Jag ska sova nu, i morgon ar en annan dag och life goes on. Det far vi aldrig glomma. Och det tankte jag pa extra noga da jag fick spendera kvallen med en av mina alskade systrar med tillhorande make tillsammans med lite musik som lattade upp en del.

Vad tanker och kanner ni om allt det som har hant?

Vi finns med er Norge

Det finns nog inga ord som kan uttrycka det jag kanner en dag som idag efter all horror i Norge. Jag forstar inte, det gor nog ingen.

Men jag tanker pa alla drabbade, alla anhoriga och jag kan bara hoppas att ni ar OK dar ute.

Jag tror att som svensk sa ar jag nog inte ensam om att kanna ett starkt band till Norge och det gor verkligen ont att tanka pa allt som har hant.

Ar Blackberry en bra telefon?

Jag blev i en kommentar ombedd att ge lite asikter ang. min Blackberry sa har kommer det:

(Politik: Mycket jamforelser gors med HTC och andra telefoner som gar pa Android. Jag ar valdigt mycket emot Apple men har en hel del erfarenhet av iPhones da jag anvant dom som jobbtelefoner bl.a.)

Positivt:

- Blackberry har valdigt bra user experience, man behover aldrig fundera hur man ska gora olika saker da allting fungerar valdigt logiskt.

- Palitlig telefon som sallan crashar eller producerar errors.

- Bra batteri som kan halla i flera dagar.

- Torch har inte endast en touch screen utan aven en qwerty keybord om man som mig blir less pa touch screen ibland.

- De flesta Blackberry’s har riktigt bra hardware. Man kan tappa dom en hel del utan minsta repa.

- Blackberry’s FB app ar battre an bade Adroid och Apple.

Negativt:

- Touch screenen pa Torch ar inte sadar jattebra, tycker HTC:s ar battre.

- Daligt med apps, finns inte alls lika mycket att valja pa som Android eller Apple. Vilken iofs. inte ar sa konstigt da det ar mer av en business telefon och enligt de flesta programmerare en mardrom att jobba med.

- Rent software-massigt sa ar det mycket om inte ar sa bra som med Android t.ex. Det ar inte lika latt att integrera sig online med olika sociala medier.

Helt enkelt sa skulle jag saga att Blackberry ar basta telefonen om man vill ha en palitlig smart phone, men vill man ha en rolig sa skulle jag kora en HTC eller annat Android-baserat.

Inget snyft har inte!

Hej kara ni! Tack for alla synpunkter om det har med missunsamhet som jag namnde tidigare, det ar bra med raka, arliga och konstruktiva svar.

Jag vill dock poangtera att det inte var menat som ett snyftinlagg eller for att fiska komplimanger. Jag har annat att snyfta over i livet sa det kanns inte nodvandigt att oroa sig for mycket for och komplimanger ger ni mig ju hela tiden

Precis som sa manga skriver sa ar det ju inte alltid man orkar eller ids ge respons till inlagg, sjalv laser jag en massa bloggar sa det skulle inte alls fungera om jag skulle kommentera eller bedomma vartenda inlagg.

Dock slog det mig som sag var att det ar mest da jag ar lite ‘self loving’ som det negativa kommer ut (sa pass att man inte bara tanker negatit utan aven agerar efter det) och jag var bara nyfiken pa varfor. Det ar ett intressant fenomen och da bade psykologi och social media ar min grej sa ar det en berorande sak att undersoka.

Kram pa er alla!

Varfor ar det inte OK att vara bra?

Jag gillar ju det har med experiment… Sa idag nar jag hade tva pannkakor i kylen kvar fran igar och en valdigt god Belgisk choklad i skafferiet sa blev jag tvungen att se vad som hande om jag smalte chokladen och ringlade den over pannkakorna.

Det gick valdigt bra, speciellt om man pudrade pa lite florsocker som topping. Vad galler bloggen sa maste jag nog lagga ner den nu… Med tanke pa kcal intaget den senaste tiden sa har jag nog inget val annat an att agna livet at traning den narmsta tiden om jag ska komma i vatdrakten i April.

Ohwell…

Appropa det har med blogg. Jag har ju ett fint rating system (stjarnorna) vid mina inlagg. Jag gillar det for det innebar att de som laser min blogg kan komma med asikter aven om man inte orkar skriva kommentarer.

For mig sa ar det ju jatteroligt att veta vad ni tycker, for ni ar en viktig del av bloggen. Vem annars skulle jag skriva till liksom?

Oftast sa blir jag alltid glatt overaskad over hur manga fina stjarnor ni ger mig, tack tack Och ibland blir det lite stjarnor, men det ar OK for alla inlagg kan ju inte vara toppen.

Dock har jag noterat nagot som jag tycker ar lite synd. Oftast nar jag skriver ett inlagg dar jag uttrycker att jag ar bra pa nagot eller stolt sa far jag valdigt lite stjarnor. Jag forstar att sant kan vara provocerande, sa jag forsoker vara odmjuk, tydligen sa gar det inte hem.

Jag funderar pa varfor det ar sa. Det har med avundsjuka koper jag inte alls, sa kan nagon beratta? Man far ju faktiskt vara anonym.

Tacksam for att vara tacksam

Pa senaste tiden sa har Sofia skrivit en del valdigt intressanta inlagg om hur man kan irritera sig pa manniskor som tycks ha det valdigt bra utan att egentligen behova anstranga sig.

Mycket bra, insiktsfullt och tankevackande tycker jag! Som alltid beundrar jag hur Sofia ar sa odmjuk och tittar pa sig sjalv i forsta hand innan hon borjar peka fingrar at andra hall och framfor allt far det mig att tanka en hel del pa detta fenomen.

Jag ska inte alls sticka under stolen med att jag blir irriterad pa manniskor (och kanske speciellt tjejer i detta fall) som tycks glida igenom livet pa ett bananskal, har det hur bra som helst och inte verkar behova lyfta ett finger. Och om fingret nagonsin ska lyftas sa ar det for att fa manikyr som man sedan blir sa utmattad av att man bara maste ga och dricka ett glas champagne.

Kalaset betalas av pojkvannen som aven han star for det mesta vad galler boende, restaurangnotor och dyra handvaskor. Men det fungerar, for han tjanar bra och allt man behover gora som tjej ar att vara fin och snall.

Och innan nagon borjar skrika om att jag ar avundsjuk sa lat mig avfarda det pa en gang. Ni som last min blogg ett tag vet hur oerhort viktigt det ar for mig att vara sjalvstandig, det ar djupt grundat i min uppfostran och jag skulle inte alls vilja springa fran salong till champagnebar och ha det som enda utmaningen i mitt liv.

Framfor allt sa skulle jag inte vilja att nagon annan stod for den livsstilen. Om sa vore fallet sa ar man inte bara helt beroende av sin pojkvan utan aven snudd pa prostituerad (lite hart, men i mina ogon sa ungefar sa…)

Nu sager inte jag att varje par inte far losa ekonomin som de vill mellan sig. Tjanar han 10ggr mer an henne sa kanns det val inte helt fel att han star for notan ibland, men om det ar det som ar forvantningen sa kanner jag att man ar ute pa djupt vatten.

Jag skulle vilja saga att jag lever ett oerhort bra liv pa manga satt och vis dar jag har rad att bo i en fin lagenhet, ga ut och ata middag och dricka cocktails ungefar som jag vill, dar tid ar en storre begransning an planboken. Dock kanns det inte konstigt for mig da jag faktiskt jobbat mig till den livsstilen sjalv. Jag har jobbat mig uppat i karriaren och min livsstil har fatt folja efter det.

Nar jag gar ut och ater sa betalar jag for mig sjalv vare sig det ar med [fill in as applicable] vanner, pojkvan eller date. Och jag ar glad for det, for det innebar att jag ar beroende av mig sjalv och ingen annan.

Framfor allt sa ar jag inte avundsjuk for jag tror sallan att det ar ett glas champagne eller en manikyr som ger en verklig livskvalitet. Visst kan man bli glad av fina naglar och ett glas bubbel, men har man inte resten sa som trygghet, sjalvstandighet och valfrihet sa tvivlar jag pa att det gor sarskilt stor skillnad.

Kort och gott sa kan man alltsa saga att jag tvivlar pa att de som verkar ha det sa bra har det battre an andra egentligen, just eftersom de ytliga sakerna ar sa obetydliga i slutandan.

Jag ar mycket lyckligare nu an vad jag var nar jag flyttade till London, men det har absolut inget att gora med nagellack och champagne, att jag bytt min singelsang i ett delat 10kvm rum till en rymlig 3a eller det faktum att jag har en snyggare handvaska pa armen an vad jag hade da. Det har att gora med att jag ar en tryggare manniska i mig sjalv och sadant kan man inte mata i nagon annan valuta an tid, energi och reflektion.

Daremot sa blir jag valdigt upprord pa manniskor som glider omkring pa livets ovansida utan en enda minsta reflektion om hur bra de faktiskt har det.

Om vi ska titta pa det hela globalt sa ar du och jag tva av varldens rikaste manniskor. Vet ni varfor? Jo, for vi har tak over huvudet, mat pa bordet och vi fick ga i skola. Att ens ha tillgang till rent vatten var dag ar en lyx rent statistiskt.

Men vi hade tur du och jag, vi foddes i den del av varlden dar det ar medel vi kan ta for givet och faktiskt slipper reflektera over. Men vi kanske borde gora det ibland? Nasta gang vi spottar ut maten for att den ar lite overstekt eller inte tillrackligt kryddad sa kanske vi borde fundera over hur det ar att inte ens ha mojligheten att gora det?

Och man behover inte alls ga sa langt. Vi har familjen som bor i utkanten av Croydon som aldrig haft rad att se annant an sodra delarna av UK for att de inte har rad. Sa nasta gang vi klagar pa att vi fick resa i fel klass eller att aggen pa hotellfrukostbuffen var overkokta sa kanske vi ska tanka pa dom som inte har mojligheten att se annat an sin bakgard?

Men vad innebar det? Att jag nu borde ga och tomma sparkontot, salja lagenheten och sjanka till battre behovande? Nej, det tanker jag inte gora aven fast jag valjer att stodja valgorenheter med jamna mellanrum. Daremot tanker jag gora det jag gor varje dag, jag tanker visa tacksamhet. Mot min omgivning, mot mot sjalv och mot livet.

Och det ar nog det som gor mitt liv sa underbart, just det att jag ar oerhort tacksam for det jag har. Jag vet att jag inte alltid har haft allt det jag har, jag vet att mitt liv sett helt annorlunda ut om jag inte varit i London idag och det ar jag tacksam for!

Just tacksamhet tror jag ar en av huvudnycklarna till lycka, just att man valjer att se det man har runt omkring sig som ar sa oerhort bra i stallet for att ta det for givet och bara klaga pa det som inte faller en i smaken.

Tacksamhet ar aven det nagot som jag blivit itutad sen barndommen och jag kommer mycket val ihag hur det borjade.

Jag har aldrig varit ett stort fan av grona artor, men da jag ar uppvuxen i en syskonskara pa fyra stycken sa stod min mamma alltid statt fast vid att vi at samma sak nar vi bodde hemma. Med all ratta hade hon varken tid eller energi att sta och laga olika mat varje maltid sa att det skulle passa oss alla. Darav blev jag alltsa tvungen att ata grona artor ibland.

En dag, till lunch, nagon gang i aldern 4-6 ar sa stoppade jag in en tugga med just grona artor och ungefar lika fort spottade jag ut den och skrek ‘Blaaa! Det ar ACKLIGT!’

Da satte sig min annars sa glada mamma framfor mig vid matbordet och med en allvarlig min stirrade hon in i mina ogon och sa: ‘Stina, har hemma sa kallar vi inte mat for ackligt. Det ar maten som far oss att overleva, glom inte det!’

Efter det foljde en ratt lanag berattelse om hur det ar att vara barn i tredje varlden, hur det ar att ga och lagga sig med ont i magen av hunger och kanske se sina syskon do for att de inte har tillrackligt med mat eller vatten.

Anda sen jag var liten sa har jag varit en tjej som kant mycket empati och det har var ju inget undantag, sa inte langt in i min mammas berattelse sa satt jag vid matbordet och storgrat. Bestamt men med darrande lappar trugade jag in arta efter arta i munnen. Tyst som en mus. Och det var fortarande inte gott. Men det gick ner.

Efter mammas berattelse sa har jag nog aldrig kallat mat for acklig igen och framfor allt sa har jag lart mig acceptera att aven om maten inte ar till min smak sa ska jag anda vara tacksam for att den finns dar. Aven idag nar jag star vid salladsbuffen pa jobbet sa slinker det med en gron arta ibland, bara for att liksom…

Nu kan ju detta tyckas hart, men det ar precis sanna har ‘awakenings’ som vi behover oavsett alder. Och idag sa ar jag valdigt tacksam for att min mamma larde mig det har med tacksamhet i sa tidig alder.

Nagon stans i mina ‘early twenties’ tror jag tyvarr att jag tappade bort tacksamheten. Jag hamnade i London, livet gick frammat och tacksamheten stannade hemma verkade det som. Jag klagade, var negativ och oerhort nedlatande. Blev livet battre for det? Nej.

Tvartom. Livet kandes som ett moln, jag var inte kul att umgas med och framfor allt sa sag jag inte allt det dar fina runt omkring mig som faktiskt var och ar sa oerhort bra.

Det ar svart att saga var jag hittade min tacksamhet igen, men det var nog en blandning av olika faktorer som fick mig att borja vara tacksam igen. Jag blev tvungen till att borja med, sen sa hade jag aven mojlighet att traffa manniskor som var valdigt duktig pa det har med att vara tacksam (Sofia, med risk for att lata som en groupie, men du var helt klart en av dom) och framfor allt sa kande jag att varje dag jag vaknade upp och kande tacksamhet blev en mer eller mindre valdigt bra dag.

Sa aven fast jag aven idag kan slappa tacksamheten for ett moment eller tva sa ser jag till att hitta den sa snart jag kan. Varje dag nar jag satter nyckeln i dorren sa kan jag lova att jag ar tacksam for det, varje dag jag oppnar kylen sa kan jag lova att jag ar tacksam for det och framfor allt ar jag oerhort tacksam for varje dag jag kan ga in pa jobbet med ett leende pa lapparna.

Och jag kan lova er att jag spenderar inte en penny utan att kanna mig tacksam for att jag har mojligheten att gora det.

Kort och gott kan jag helt enkelt saga att jag ar tacksam for att vara tacksam!

Vad ar verklighet?

Under ett mote igar sa fick jag se den har reklamen, mycket sevard tycker jag.

Visst ar den valdigt gripande? Dock visar den hur oerhort viktigt det ar att tanka till vad galler ideal och skonhet hit och dit.

Sen funderar jag pa hur manga bloggade det ar som Photoshoppar sig sjalv for att se langre/ smalare/ snyggare ut? Tycker det ar lite sorgligt, for jag lovar att det hander i princip hela tiden. Jag menar inte att man ska visa bilder pa sig sjalv dar man kanner sig apful, men att ga under den digitala kniven tycker jag kanns lite fel.

Mycket roligare om man kan acceptera alla sina sidor som en del av sig och gladjas at de saker man verkligen alskar med sig sjalv. Vad tycker ni?

// Miss Muffintop med snygg rumpa, bra vader och fina ogon

Clown flu och jobbigt vader

Jaha, sa var man har igen. Vaknade i morse och kande mig som en valdtagen jukkapalm. Inte trevligt, jag har alltsa gatt och blivit ordentligt forkyld. Jag forsoker forneka att det ar influensa, men det gar inget vidare bra…

Hur som helst sa har jag kommit fram till att detta aret sa ar det clown flu som galler, pig flu ar ju so much last season Symptomen ar dock ruggigt lika med hog feber, hosta och allman kansla av att vilja avsluta livet.

Som alltid sa forsoker jag vara optimistisk, har jag det nu sa ska jag forhoppningsvis vara frisk till jul Dessutom har jag som mal att vara frisk i morgon. Jag har jobb att gora och idag fick de skicka hem mig efter lunch. Tur att man kan jobba hemmifran nar man vill, men jag vill anda komma in pa kontoret da saker ar lattare dar.

Appropa jul sa ser man i bloggar, pa FB och Twitter hur manga det ar som ar upprorda over vadersituationen har i UK. Mycket forstaeligt, manga som sitter och vantar pa att fa komma hem till jul och nar vadret ar sahar varje ar kan man ju fraga varfor brittiska flygplatser inte ar anpassade efter det.

Sjalv firar jag garna jul i UK just av denna anledning, for da slipper man i alla fall drabbas av en sorglig overaskning sadar dagen innan julafton. Nu ska jag iofs. aka till Devon den 24e och det vet jag ju inte om det blir av. Det ar stora foresningar pa tag i hela UK sa innan jag satter min tass pa Torquay station sa kommer jag inte ropa hej.

Samtidigt sa kan jag inte lata bli att tanka att alla dessa Tweets och upprorda FB updates ar sa oerhort onodiga. Jag menar, det ar vadret vi pratar om har, en sak man faktiskt aldrig kan kontrollera. Tar man sig inte ivag sa gor man inte och da ar det inte sa mycket att gora. Det ar ju jobbigt som det ar sa varfor slosa tid och energi pa att vara upprord over nagot man inte kan kontrollera?

Som sagt var sa har jag ingen aning om jag kommer ivag till Devon eller ej, men gor jag inte det sa ordnar det sig. Jag har vanner som firar jul i London som sager att jag garna far haka pa och i slutandan sa ser jag det har med jul som lite av en lyxsak… Manga har inte rad att fira jul. Manga har inte ens rad med mat for dagen och det kanske ar nagot vi ska tanka pa nar vi nasta gang star och stampar ilsket over forsenade flyg.

Dock kan jag lova att jag kommer halla alla tummar och tar for att ni som ska resa i jul far gora det sa smidigt som mojligt utan forsening och installda flyg eller tag.

Har ovan ser ni forresten dagens middag. Glass, B&J Cookie Dough. Det och chips ar den enda vettiga fodan nar man har clown flu, det star t.o.m. pa Wikipedia!

Safirer for ett vackert par

Det ar nog ingen som missat att Prince William och Catherine Middleton antligen fatt tummen ur och forlovat sig. Grattis! Nog tog det ett tag men da man hor resonemanget i forlovningsintervjun sa later det oerhort forstandigt.

Som den tvattakta royalist jag ar sa blev jag oerhort glad och valdigt rord av denna nyhet. Vi behover lite kunglig glans over var vardag tycker jag da Victoria och Daniels brollopsyra borjar blekna.

Storsta snackisen ar nog det har med ringen. Catherine har alltsa fatt Princess Dianas forlovningsring, Williams satt att involvera sin bortgangna mor i spektaklet. Manga tycker detta ar ett mycket konstig pafunn eftersom Diana gick bort under sa tragiska omstandigheter.

Jag tycker inte alls det ar konstigt eller fel, tvart om sa borjade jag nastan storbola nar jag fick reda pa att Dianas ring satt pa Catherines finger. Sa vackert, fint och helt ratt tanker jag.

For ovrigt sa ar det en oerhort tjusig ring, safirer har ju alltid varit min favoritsten (safirringen pa foto ovan fick jag i julklapp).

Vad tycker ni om ringen, ratt eller fel?

Vi maste forsta dom forst

Sa SD ar i riksdagen och Alliansen vann valet, typish. Forsta daligt andra bra.

Det som enligt mig skulle vara bast ar ett gronblatt samarbete, jag kommer ihag hur jag hade den diskussionen med syster da det var val for 8 ar sedan (det valet da jag var 5 dagar for ung for att rosta) och da kommer jag ihag hur jag sa att jag garna ville att Alliansen skulle samarbeta med MP. Jag har alltid varderat miljofragor sa for mig skulle det vara en drom!

Hur som helst, det var inte min fortjusning i ett blagront sammarbete som jag skulle skriva om, utan det har med SD…

Personligen tycker jag att SD ar bland det sjukaste jag nagonsin skadat i Sveriges politiska histora, diskriminering, rasism och mobbning pa (o)proffesionell niva borde inte fa forekomma.

Sen ar det en annan sak som inte borde fa forekomma heller och det ar att bryta var ratt ang yttrandefrihet…

Hur mycket jag an hatar SD och vill halla moglig filmjolk i varenda SD supporters brevlada sa maste jag anda saga att jag blir latt chockad och upprord over all diskriminerigen SD som parti har utsatts for.

Man sager att i Sverige sa har man yttrandefrihet, man far tycka det man vill, men det ar tydligen inte sant. SD har sjuka asikter ja, men enligt yttrandefriheten sa borde de faktiskt ha ratten att ha dom.

Jo, de ska halla sig till diskrimineringslagar och liknande i debatter, presskonferenser och tal, men de borde i alla fall fa en chans att prata.

Sa varfor tycker jag detta ar sa viktigt? Jo, dels for att jag tycker att yttrandefrihet ska galla at alla hall. Spelar ingen roll vad man har for asikter (i princip), man borde ha rattigheten att uttrycka dom inom rimliga och stadade granser.

Men sen blir jag aven valdigt upprord eftersom jag anser att en av anledningarna till att vi har SD i riksdagen ar att de inte fatt chans att saga sitt. Jag tror valdigt starkt pa att manga som rostat pa SD inte vet vad dom star for, de kan inte deras linjer och vet inte var de star i olika fragor och kan darfor inte bedomma konsekvenserna av att rosta pa SD.

De flesta som rostar pa SD gor nog det for att de tycker att de har problem med invandrare och eftersom man sjalvklart inte tycker att man sjalv ar problemet sa ar det invandrarnas fel och darfor ska dom ut. Sa latt ar det faktiskt for manga att gruppera manniskor, dra alla over en kam och inte se till individen.

Det gor ont i mig att saga det, men tyvarr tror jag att manniskor kan ligga pa den nivan, i alla fall nar man rostar pa SD. Darfor sa tror jag att vi hade kunnat motverka manga av SDs roster igenom att lata dom tala.

Man behover inte lyssna lange for att forsta att SD ar ett parti for obegavade och trangsynta manniskor, det kan de flesta rakna ut om man far chansen att lyssna. Men i stallet sa ska man inte fa den chansen, i stallet ska de stoppas till varje pris och det i sin tur leder till att manniskor som inte bryr sig om att ta reda pa information (och kanske ar less pa vansterextremistiska destruktiva handlingar gentemot yttrandefriheten) rostar pa partier som SD, for de tror att det kommer losa deras problem. Samma galler brittiska BNP!

Jag tycker att de som forsoker stoppa yttrandefriheten tanker valdigt lagt om manniskan, man utgar ifran att man igenom debatter och tal kommer lata sig manipuleras, man tror att manniskan inte kan bestamma och forsoka forsta sjalv.

Det kan vi, vi kan bestamma och vi kan forsta, men vi maste fa ta del av ratt information och vad SD star for kan endast de svara pa. Sen tycker jag aven att vi ska se pa valresultatet med ett granskande oga, visst kan vi hata och demonstrera, men vi borde aven forsoka forsta.

Vi borde forsoka forsta att nagot i vart samhalle ar fel. Nagot gor att hundratusentals manniskor ar rasister, framlingsfientliga och villa stanga ute en viktig del av vart samhalle, manniskor som ar enorma resurser for oss. Vi borde forsoka forsta varfor, vi borde forsoka forsta hur vi kan paverka och vi borde forsoka forsta hur vi kan forhindra ett liknande resultat i framtiden.

Man kan inte tvinga nagon att ta en viss stallning nar man ska rosta, men man kan influera och informera. Jag tror att om de som rostade SD verkligen forstod vad deras rost innebar, vad den star for och vad den har for konsekvenser sa skulle de nog garna dra tillbaka den. Men enda sattet det kan handa och vi kan fa dom att forsta ar att vi forstar dom forst.

Sen kan vi aven diskutera var den framlingsfientlighet som SD star for kommer ifran och personligen sa tror jag att det handlar om manskliga asikter och kanslor. Nagot gar fel, det ar aldrig ens eget fel och da ar det lattare att skylla pa en grupp som man sjalv inte tillhor. Ratt? Nej! Naturlig, ja tyvarr…

Problemet ar att sedan Sverige borjade med en mer oppen invandrarpolitik och med all ratta valde att ta ett ansvar for manniskor som behover hjalp eller kanner for omvaxling sa valde man att gruppera dessa manniskor. Under de ar som Sverige varit styrt av socialdemokraterna sa har man aven lyckats skapa en valdigt stark barriar mellan manniskor som ar fodda i Sverige och manniskor som invandrat till Sverige.

Invandrare har grupperats i speciella bostadsomraden, frammande kvalifikationer ar inte bra nog for den svenska arbetsmarknaden och man har valt att ge bidrag till mannsikor som mycket val, och kanske hellre, hade tagit sig fram pa egen hand med andra och mer oppna regler.

Jag ar ju sjalv invandrare och fy tusan sa daligt jag hade matt om nagon behandlat mig som man behandlat invandrare i Sverige under de senaste tjugo aren.

Nej det ar dags att gora nagot, det ar dags att vi borjar se till individen. Det ar enda sattet vi kan forhindra barriarer och fa manniskor att ta sitt ansvar i kommande val.

Varfor ska jag rosta?

Med stor fortjusning ser jag igenom bloggar att det ar manga Londonsvenskar som faktiskt har fatt tummen ur och rostat. Jag tycker det ar jattebra att man visar sin rost i samhallet oavsett asikt, det ar trots allt var chans att saga till om saker och ting.

Sjalv har jag faktiskt inte rostat i ar och kommer inte gora det heller. Till stor del sa beror det faktiskt pa tidsbrist, vi har ju varit borta ett tag nu och pa veckorna finns det helt enkelt inte tid. Lite trakigt, men jag litar pa att Alliansen stormar forbi de rodgrona utan min rost!

Sen finns det en annan del av mig som tycker det kanns fel att rosta, lat mig forklara… Under de senaste 6.5 aren sa har jag inte bott i Sverige, jag har inte betalat skatt i Sverige och jag har anvant mig av Sveriges tjanster till en minimal grans. Under den senaste mandatperioden sa satte jag min fot i Sverige runt 10 ggr.

Vad som ar annu viktigare ar att i den kommande mandatperioden sa kommer jag nog besoka Sverige och anvada mig av Sverige som land ungefar lika mycket. Faktum ar att det ar troligtvis sa de narmsta 20-50 (troligtvis langre) aren kommer se ut for min del. Jag kan inte se mig sjalv flytta tillbaka till Sverige, det ar inte mitt hem langre och ska jag flytta fran London blir det defenitivt inte till Sverige.

Och da tanker jag, VARFOR ska jag rosta i valet? Varfor ska min rost spela roll, jag som inte kommer bo, betala skatt eller anvanda mig av Sveriges tjanster sarskilt mycket i den kommande mandatperioden? Jag vet att jag har RATT att rosta, men det innebar inte att det KANNS ratt.

For mig ar det enormt latt att ga och lagga en bla rost i valtunnan, men varfor ska jag ta mig den rattigheten? Om Svenskarna vill leva som iglar pa samhallet med en rod regering sa maste de ju fa gora det, det ar inte upp till mig att bestamma.

Sjalv bor jag i London, jag lever det individuella livet jag trivs med och som Alliansen/ en konservativ regering har att erbjuda. Det finns jobb, det finns bostader, det finns mojligheter. Vill man sa kan man, men man maste kampa och det ar ett sant samhalle jag vill leva i.

Just darfor sa kanner jag inte riktigt att jag har rattigheten att forsoka bestamma hur hela Sverige ska leva de narmsta fyra aren. Vad tycker ni?

Update: Vad ni an gor sa hoppas jag i alla fall att alla tanker en gang extra om man funderar pa att rosta pa SD. Vi behover inte mer diskriminering och framlingsfientlighet i vart samhalle och jag tycker det ar vart ansvar att se till att partier som SD inte tollereras.

Gemensamma konton

For nagra ar sedan da jag jobbade pa ett foretag som jag hade fast anstallning for sa fick en kollega en babis och i vanlig ordning sa samlade vi ihop pengar, kopte fin present till babis + storasyskon och skickade ett kort.

Kollegan blev mycket glad och skickade ett email for att tacka alla. Mailet kom fran hans privata mail eftersom han var pappaledig och nar jag kollade pa adressen sa insag jag att han hade en gemensam email tillsammans med sin partner, nagot i still med GarethMary@gmail.com (namnen utbytta).

Jag holl pa att do! Komplett smalla av! Tro mig, jag alskar att leva i ett forhallande men jag kan inte lata bli att tycka det ar viktigt att man anda ‘behaller sig sjalv’ fast an man delar livet med nagon annan.

Aldrig nagonsin skulle jag ha ett gemensamt email konto tillsammans med Jens, hur mycket jag an tycker om honom och trivs i vart forhallande. Det finns absolut ingen anledning och jag kan inte lata bli att fundera varfor man har det!

Sa vitt jag vet sa finns det ingen email provider som hindrar en fran att maila till flera adresser samtidigt, det kostar inget att ha ett mailkonto (i alla fall inte om det ar gmail) och jag tror inte att man behover kanna att man bor spara pa mailadresser. De kommer inte ta slut om man sager sa…

Nar jag sag det sa trodde jag i alla fall att jag hade sett allt… Men icke!

Har om veckan gjorde jag min dagliga stalking runda pa FB (none’s safe!) och halkade in pa en gammal vans konto som jag inte sett pa valdigt lange. Och vad upptackte jag? Jo, personen i fraga hade ett gemensamt FB konto tillsammans med sin partner!

Var ar varlden pa g? Vad ar poangen? Jag kan inte lata bli att tanka att det kanske handlar om att man inte litar pa varandra, for jag kan inte se det som praktiskt o.h.t. Men om sa ar fallet sa ar det ju bara sorgligt. Och vad gor man med fodelsedag t.ex.? Dagen man blev tillsammans? Nej huvva sa cheesy!

Kan nagon ‘shed some light on this’? Jag forstar verkligen ingenting! Varfor skulle man vilja ha en gemensam email address med sin partner? Eller annu varre ett FB konto? Hur tanker man? Jag har inte ens ett gemensamt bankkonto med min kare, for det star faktiskt bara i hans namn…

Det enda vi har gemensamt i onlinevarlden ar vart Sainburys konto och det ar ganska sa latt att forsta varfor! Att fa en veckas mathandling levererad tva ganger pa en och samma dag med 3h mellanrum skulle aldrig vara en hit.

Vad gor man med 3 kilo keso liksom? God knows!

Miljovanlig shopping

Nu kommer jag lata lite miljopartistbitter… Men jag blir sa arg pa alla high fashion retailers! Sure, de vill att hela deras service ska kannas lite lyxig, men finns det ingen grans? Lager pa lager med forpackningar, det tycker inte jag ar OK.

Jag har absolut inget behov av de fula pasarna man far fran Net-A-Porter eller The Outnet t.ex. men man har liksom inget val.

Samma med Mulberry, Aquascutum eller Dior, man behover inte sa mycket forpackning bara for att man bestaller online!

Nej, jag onskar att foretagen kunde ta lite mer ansvar och lita pa att de levererar klader till sa hog kvalitet att forpackningen ar mindre viktig.

Nu har jag ytterligare en ‘fin’ pase att ha mina gympaskort i (for det ar de ratt bra for)… For att inte tala om alla ‘miljovanliga’ pasar man far med olika tidningar. Det finns absolut inget miljovanligt i dom nar de massproduceras!

Vi kan var sak uppe i norr

Midsommar ar sa underbart, dock blir jag lika upprord varje ar nar jag laser om alla olyckor, dodsfall och andra hemskheter som hander p.g.a. att man dricker alldeles for mycket. Jag 0nskar att vuxna manniskor skulle kunna ta sitt ansvar och uppfora sig, framfor allt inte dricka for mycket.

Aftonbladet har skrivit en artikel om vad som hande i Sverige under gardagen dar man listat olika incidenter lan for lan.

Men hur trakigt det an ar med alla hemskheter sa kunde jag inte lata bli att skratta at foljande nar jag laser vad som hant i Gavleborgs lan:

Natt Söderhamn. Två personer skadades efter en olycka med en fyrhjuling i Bergvik utanför Söderhamn sent på midsommaraftonens kväll. De hade suttit på stolar, uppställda på en släpkärra som drogs av fyrhjulingen, när de föll av i en rondell.
Fyrhjulingens förare är misstänkt för rattfylleri och vårdslöshet i trafik, enligt länsvakthavande polisbefälet Peter Hultqvist i Gävleborg.

Jag maste erkanna att jag beundrar dessa manniskor for deras innovativa tankande!

Glada nyheter

Se detta tycker jag ar mycket positivt!

Royalist, javisst!

I ett rosa litet brollopsmoln sa sitter jag och tittar pa bilder fran gardagens vigsel mellan Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel, gud sa vackert!

Och da undrar jag samtidigt i mitt still sinne vad det ar for galningar som tycker att vi ska avveckla monarkin i Sverige. Var kungafamilj ar nag0t vi i Sverige har att vara stolt over och ar det nagot som satter Sverige pa kartan sa ar det just det.

Som min kara svager och fastman (damn, dar sa jag det!) diskuterade igar; om man har sa mycket emot monarkin sa kanske man borde flytta till USA eller Frankrike i stallet?

Edit: Sjalvklart ar Spanien monarki, det vet vi ju alla. Jag menade faktiskt Frankrike, men jag satt och tittade pa bilder av den spanska kungafamiljen da jag skrev det sa det var nog dar det slog slint. Tack for rattelsen!