Idag har jag datat Caroline pa St Christopher Place, mycket trevligt! God mat och ett glas vin med en av mina basta vanner kan inte ga fel.
Jag kande mig fortfarande lite orolig for alla kcal:s jag gjorde av med under gardagens springtur, sa for att kanna mig pa den sakra sidan sa bestallde jag en redig pizza med banoffee pie till efterratt. Tror ni jag ar saker nu? Och redo for ett eventuellt gympass i morgon?
Anyway, jag kom att tanka pa nagot idag nar jag traffade Caroline… Ater igen sa ar hon en av mina basta vanner och jag borjade klura pa varfor. Saklart for att vi har en massa gemensamt, skrattar hela tiden och kan prata om det mesta mellan himmel och jord, dock ar inte det nog for att man ska bli en av mina basta vanner.
Nej, ska man bli en av mina basta vanner sa ska man forsta mig, utan att jag nodvandigtvis behover forklara mig. Pa den senaste tiden sa har jag haft det jobbigt av naturliga sjalv, men jag har anda matt bra och det har mina basta vanner forstatt.
De har forstatt att jag inte vill sitta och alta kanslor dagar i anda da det inte tar mig nagon stans. De forstar att aven om man ar lessen sa maste man anda fa ha kul. Och vill man vara bitter sa ar det helt OK, utan att man varken behover forklara sig eller ursakta sig.
Jag vet inte vad ni sager, men det ar precis sa en riktig van ska vara. Nagon som forstar utan nagra langre forklaringar. Det ar tack vare sanna vanner, Caroline t.ex. som jag faktiskt har matt sa pass fantastiskt bra som jag har gjort pa senaste tiden.
Visst har jag haft mina upp, ner och stortdyk, men i det stora hela maste jag erkanna att jag ar riktigt imponerad och positivt overaskad over att jag mar som jag gor. Jag vaknar upp och nastan varje morgon ser jag fram emot dagen som vantar. Jag gar och lagger mig och nastan varje dag ar det med ett leende pa lapparna. And life goes on!
Det om nagot ar ju en fantastisk sak att vara tacksam for 
